onsdag 20 november 2013

Men läs då, unge!

Rubriken ovan är från ett seminarium på bokmässan i år men det är även temarubriken på Norrtelje tidnings nya artikelserie om ungdomars minskade läsning och läsförståelse. Ett viktigt samtalsämne och stora frågor där inga givna svar finns.

"Boktips på en onsdag" kommer nu få kliva undan ett tag till förmån för inlägg om barn och ungas läsning. Vi behöver prata om det, om inte för egen vinnings skull så för våra framtida generationer.


Vart tredje år genomför det en PISA-undersökning (Programme for International Assessment) bland femtonåringar i olika länder, senast deltog 65 länder. PISA-undersökningen är till för att visa om ungdomarna är rustade till att möta framtiden. Den mäter kunskapsnivåerna i flera olika ämnen, däribland matematik och just läsförståelse. I förra resultatet som kom 2010 (PISA 2009) hade läsförståelsen hos svenska ungdomar minskat märkbart. Från att ha legat över medel ligger Sverige idag på genomsnittet. Nästan en femtedel nådde inte upp till basnivån i läsförståelse, hos pojkar var det så mycket som en av fyra. I början av december presenteras resultatet av PISA 2012 och det ska bli spännande att se om nedgången fortsätter eller om det stabiliserats. Tyvärr tror jag på det förstnämnda.

 Varför minskar då ungdomars läsning och läsförståelse? De fem 14-åringar som deltog i Norrtelje tidnings intervju menade på att de inte läser eftersom det är tråkigt och tidskrävande, det går inte fort nog att ta sig igenom en bok. De säger också att när de väl ska läsa måste det interessera dem. De sammanfattar också det hela med att de ändå inte tror på den fysiska boken, den kommer att ersättas med digitala motsvarigheter.

Min gissning är att det är så som de flesta tänker. Varför läsa boken när det går att hitta sammanfattningar på internet eller se filmatiseringen? Varför lägga tid på en "statisk" bok när du kan vara på Facebook, twittra eller kolla upp det senaste på Instagram?

Var går det fel? Var ligger misslyckandet? För ett misslyckande är det när var fjärde femtonårige kille inte kan förstå innehållet i det han läser. Jag vill inte leta enskilda syndabockar för bakom en sån här minskning står inte enstaka instanser utan samhället i stort. Jag tror dessutom att det sker tidigare i livet än på högstadiet. På bokmässan närvarade jag vid ett annat seminarium som handlade om små barns språkutveckling. Där talades det om siffror så som att barn som inte läses för som små har ett ordförråd på ca 6000 ord när de börjar skolan medan barn det läses för frekvent har ett ordförråd på närmare 17000 ord. Redan från start har därför vissa barn ett enormt försprång för att finna läsförståelsen och läsglädjen, för finns det en grundläggande kunskap om orden är det lättare att lära sig tyda dem.

Ämnet är stort och ständigt omdebatterat. Jag är långt ifrån någon expert men som yrkesverksam barn- och ungdomsbibliotekarie möter jag både bokslukare och icke-läsare och måste förhålla mig till detta. Språkutveckling fascinerar mig och självklart älskar jag att tala om läsning. Min kandidatuppsats bestod dessutom av en studie i läsutveckling (förvisso bland fattiga vuxna på landsbygden i Malawi) och inför den behövde vi läsa på en hel del. Jag har många tankar och åsikter att dela med mig av om hur vi kan arbeta med att sprida läsglädje och stoppa den nedåtgående spiralen men funderar också på varför vi har hamnat där vi hamnat. Nu kör vi!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar